Om ”att göra upp”

När jag hade valp- och unghundskurser kom nästan alltid resonemanget upp vad gäller att hundar skall få göra upp själva. Då var det inte alltså bara med ”främmande” hundar utan även inom familjen/flocken hemma (den äldsta i flocken får gärna fräsa ifrån eller tiken skall sätta hanen på plats) Detta är även något jag snubblade över på internet i veckan och det gör mig både irriterad och ledsen. Alla är vi nya inom hundvärlden någongång och framförallt vad gäller hunduppfostran och det finns lika många olika syner på hunduppfostran som barnuppfostran, vilket gör att det kan vara ett känsligt ämne. Det viktigaste i hunduppfostringsdjungeln är att man hittar sitt egna sätt att träna hund på, men att man samtidigt är öppen för tankar och råd. På mina kurser poängterar jag alltid att det är viktigt att ifrågesätta olika övningar/metoder när man går kurs och att man plockar guldkornen på kursen som man tycker passar just mig och min hund. Att man som hundägare har ett ansvar mot sin hund att inte göra något som man känner sig obekväm med utan att man då väljer att avstå. Sen vad gäller uppfostran så finns det en massa olika sätt/metoder, men det är inget jag tänker gå in på i detta inlägget, då det är ett annat ämne, utan jag vill hålla mig till just funderingen kring varför hundar skall göra upp själva?

I min värld finns det inte på kartan att hundar skall få göra upp själva. Då man ofta pratar om ledarskap (dock något som jag inte brukar nämna, utan jag föredrar att säga att vi är lärare för våra hundar) så tycker jag det är märkligt att många resonerar att hundarna skall få göra upp själva. Här är ju verkligen en situation som vi skall träda in och förklara för våra hundar hur vi vill ha det. Sen tycker jag det är viktigt att man skiljer på vettigt och bra hundspråk mot nonchalant hundspråk, hundar emellan. Jag har haft tre hundar samtidigt i olika ålder, storlek och kön och något som var väldigt avslappnande och nyttigt var att sitta och studera dom på håll. När jag skaffa Eros så hade vi redan gamlegubben Zeke på 7 år och när jag sedan skaffade Avila så hade jag både Eros (1,5 år) och Zeke (8 år). De unga hundarna hade ju automatiskt mer bus och lek i sig än tex Zeke.
När Zeke då tyckte att de var lite väl brötiga gick han undan, rörde sig långsamt, kissa på någon grästuva för att sänka farten. Om småttingarna fortsatte med att springa runt och flamsa så morra han lite dovt som då gjorde att de ökade avståndet till honom och lät honom vara ifred. De gånger de inte lyssnade på hans fina signaler så gick jag in och hämtade dom. Likandat var det mellan Avila och Eros. Avila tyckte Eros var skitrolig och försökte gång på gång få igång honom till lek vilket såklart lyckades ett flertal gånger medans han andra gånger tyckte hon var ”a pain in the as” 😉

En galet liten och söt Eros precis hemkommen!

Eros har alltså redan från början fått uppfostran av att lyssna till Zekes signaler och gjorde han inte det gick jag och hämtade Eros för att lugna ner honom. Det var alltså inte Zekes uppgift att gång på gång behöva ”säga till” när Eros var för på utan det är mitt. Detta har format att Eros själv är väldigt tålmodig och snäll mot valpar/unghundar och han visar många signaler för att dämpa ”slyngelhundar” och om det inte hjälper så kommer han till mig för han vet att jag går in och styr upp. Även Avila visade vid ett flertal gånger fina signaler mot unghundar och hade ett enormt tålamod med en väns unga schäfer tik som ville busa. Avila visade lugnande signaler och gick och lade sig under bordet där jag satt där hon fortsatte med dovt morr och lite tandvisning. Då schäfern tyckte Avila var så rolig så ville hon inte riktigt lyssna på signalerna som gjorde att jag valde att lägga Avila i hallen bakom kompostgaller där hon slappnade av och somna. Detta beteende hade alla tre hundarna och för mig är det en trygghet att veta att mina hundar hellre kommer till mig än att ta saken i egna ”tassar” 😉

För mig är ett bra och vettigt hundspråk emellan hundar, att en hund ger signaler och den andra hunden läser av signalerna och agerar därefter och lyssnar inte mottagaren så går jag in och styr upp det. Jag låter ju naturligtvis hundarna morra, gå undan, kissa, visa ragg och köra hela sitt register för de måste ju få lära sig språket, MEN jag är noga med att det sköts på ett snyggt sätt. Det som jag har läst och sett den senaste veckan är att hundar som visar avståndsökande signaler (drar sig undan, visar ragg, naffsar) inte får gehör hos den andra hunden utan den fortsätter att vara flamsig och för ”på”. Sen att ägaren inte gör något åt saken gör att jag blir ledsen för hundens skull, men här kommer ju återigen ens egna syn på hunduppfostran in hur man vill ha det i sin egna familj och även erfarenheter. Men här tycker JAG att vi en jätteviktigt uppgift att gå in och hjälpa vår hund som inte får gehör oavsett vilken ålder den har (oftast resonemang att de äldre ska säga till de yngre, men ibland kan det även vara tvärtom). Med det menar jag att man tar undan eller kopplar upp den hunden som ignorerar signalerna så den får en chans att tagga ner och att den andra hunden slipper att bli ”påhoppad”. Så ser mina spelregler ut här hemma vad gällt mina egna hundar, men det gäller även med vänners hundar. Här är ju verkligen en situation som vi kan gå in och visa våra hundar att det är vi som bestämmer och att vi lär dom umgås med varandra på ett bra sätt. När man redan ifrån början har gått och in ”hjälpt” till att styra upp leken så upplever jag att dom lär sig väldigt snabbt att lyssna på varandra och samarbetet/förtroendet för mig växer som jag sen har stor nytta utav i andra situationer.

Syskon mys!

Risken får bråk och osämja inom ”flocken” är väldigt stor om man låter sina hundar göra upp själva, OM nu hunden som är för ”på” inte lyssnar på de dämpande signalerna ifrån den andra hunden. Sen är allt individuellt och vissa hundar klarar kanske av lite ”smågnabb” medans andra ryker ihop med en gång. En hund skall inte gång på gång behöva säga ifrån för tillslut brister även tålamodet på de mest ”uthålliga” hundarna och då blir det bråk. Vill det sig illa så kan det bli ett ordentligt bråk och att sedan försöka få spänningarna inom familjen (om det skett inom sin egna ”flock”) att släppa är inte det lättaste. För att se alla signaler som våra hundar visar behöver man träna sig själv på att läsa hund. Tillslut så lär man sig se de där små, små signalerna som gör att man kan gå in och styra upp situationen innan det går för långt 😉 Det finns en massa böcker, kurser och föreläsningar i ämnet så är man intresserad utav hundspråk tveka inte på att fördjupa dig i det för det hjälper både dig själv och din hund att förstå varandra bättre!

Med detta skrivet så hoppas jag att jag har väcka lite funderingar och tankar kring det här med att ”göra upp”. Om man tycker det känns som en guldkorntanke så ta gärna med dig det till dina egna hundar eller hund 😉 Var inte rädd för att ”hjälpa” din hund i situationer som du tycker den känner sig obekväm i. Väljer hunden att komma till dig när det blir för mycket spring och bus, belöna den för att stärka upp beteendet att den väljer dig i stället för att stanna kvar i den jobbiga situationen. Självklart skall hundar få busa och leka med varandra, men jag tycker det skall ske på lika villkor. Att valpar/unghundar får vara med snälla och språksäkra hundar gör att dom lär sig hundspråk på ett bra sätt och ibland räcker det att  man har 3-4 st bra lekkamrater. En hund i ung ålder som alltid behöver hävda sig och säga ifrån blir oftast osäker på andra hundar och utåtagerande, för den har inte fått hjälpen/stödet ifrån oss utan fått klara sig själv. En balans mellan att få sköta vissa saker själv till att få stöd ifrån matte/husse är den bästa metoden, tror i alla fall jag!

♥ ♥ ♥

Annonser
Detta inlägg postades i Tankar.

4 kommentarer på “Om ”att göra upp”

  1. Mona skriver:

    Hej! Detta superbra inlägg kom på något sätt mitt i prick för det som hände mig och min hund igår. Alltså det var kursledaren som skulle visa en grej med sin hund och då stod min hund längst ut i sitt koppel och tittade på.
    Då plötsligt gör hennes hund ett utfall mot min hund som att han tänker bita. Min naturliga reaktion då (utan att jag hann tänka) var att fiska upp min hund i famnen undan den andra hunden. Men enligt kursledarens åsikt så var det fel av mig att ta min hund i famnen för att jag då sa till honom att det var farligt. Det vet jag nog, men vad skulle jag ha gjort, låtit min hund bli biten/nafsad i???
    Sedan fick jag också höra att det var min hunds fel, att han hade typ provocerat fram utfallet men borde inte kursledaren ha med sig en stabil hund som man kan lita på i alla lägen? Detta var dessutom en valpkurs, där deltagarna är lite vimsiga och nyfikna :))
    Gissa om jag var ledsen igår när jag kom hem och chocken släppte? Idag är jag glad att INTE ha en biten hund!! Önskar dig en bra dag!

    • Anna skriver:

      Ja, alla situationer är ju olika och ibland reagerar man bara rent instinktivt, i detta fallet att du lyfte upp din hund. Rätt eller fel? Ja, det finns väl egentligen inte och det är ju en fördel man har ibland om man har en liten hund 😉 I vissa situationer kanske det är bättre att lyfta upp sin hund medans man i andra lägen kan låta hunden vara och få klara upp det på sitt sätt. Att alltid lyfta upp sin hund känns inte som någon bra lösning, men att göra det någon enstaka gång för att undvika slagsmål tycker inte jag är något konstigt.

      Gjorde själv samma sak på klubben förra veckan när vi fick en lös hund springandes mot oss och tack vare det fick ägaren till den lös hunden tag på den istället för för att det blev slagsmål. Min hund kunde oxå släppa situationen snabbare, då den kände sig lugn och trygg i min famn. Som sagt ingen situation är den andra lik, men att man använder sunt förnuft och stöttar sin hund oavsett hur man gör tycker jag är ett ansvar man har som hundägare, sen vad andra tycker och tänker är det bara att strunta i 😉

  2. Helen skriver:

    Så klok du är Anna! Man lär sig så mycket av att läsa din blogg! Kram ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s