Han skulle blivit 8 år

  Idag skulle min själsfrände, min läromästare, mitt allt blivit hela 8 år! Smärta och diverse skador tog honom ifrån mig alldeles för tidigt för vi var inte klara psykiskt, men fysiskt var han totalt slut.

Han skulle gått genom eld för min skull, han var min första egna hund som har varit vid min sida genom separationer, flyttar, byte av jobb och andra diverse påfrestande händelser.

Genom intresset för hund har han även givit mig ovärdelig kunskap som har lett till olika roliga arbeten inom djurvärlden. Första hunden är alltid speciell säger alla och det var han på alla sätt man kan tänka sig. En riktig tänkare med egen vilja och åsikter, men ett hjärta av guld ❤

Snart har även ett halvår gått sedan han fick vandra vidare. Jag tänker och ser på honom varje dag när jag går upp och när jag går och lägger mig. Saknaden är obeskrivlig, men man lär sig hantera tankarna och känslorna.

Önskar hans syskon ett stort grattis på födelsedagen och att de har mångs härliga år framför sig!
   
    
    
 

Det lider mot sitt slut

Det har varit ett stormande år på många sätt, mest tungt och jag längtar tills detta skitåret hamnar bakom tolvslaget. Tänkte ändå göra en kort sammanfattning för trots allt mörker har det funnits några ljusglimtar.

Januari
Eros har skadad sporre som gör att vi tar det lilla lugna. Vi jobbar på konditionen båda två genom löpning och promenader. Borås får en inomhushall som vi tränar en del i och han fyller hela 7 år!


Helge och Eros

Februari
Vi tränar på både vad gäller konditionen och lydnaden. Det har kommit en hel del snö som vi båda njuter utav. Vi får reda på att vi återigen har hamnat bra på  Dvärgsschnauzerringens listor 🙂 Glädjen målas över av tråkig upptäckt utav knölar på Eros.

Mars
Efter veterinärbesök som inte gav några goda nyheter fortsatte vi med att ta det någorlunda lugnt med promenader och lugn lydnadsträning. Jag får ett nytt jobb ute i Bollebygd och jobbar både natt och dag.

April
Åker ner till Göteborg för ett ultraljud på Eros hjärta som visar sig vara milt. Upplägg av rehab och uppbyggnad görs och han tappar vikt och känns ovanligt fräch! Mina hälar däremot är kassa och jag går till läkaren som hävdar att jag har ett kort ben som orsakar smärtan.

liggrec

Maj
Jag är ute hos Eros uppfödare och myser med valpar 🙂 Eros traskar vatten och vi jobbar återigen på att bibehålla konditionen.

Juni
Syster från Frankrike kommer hem och vi är och lever rövare nere på Summerburst i Göteborg 🙂 Jag får stötvågsbehandling i vänster häl och vi fortsätter med Eros kondition. Jag och syrran firar även midsommar på cowboys vis på Jultorp Ranch. Startar även Eros i lydnadsklass 2 där vi lyckas slå till med ett 1:a pris! 😀

Juli
Jag och Eros startar i en till lydnadstvåa där vi lyckas skrapa ihop till ett 2:a pris då han sätter sig upp under platsen. Vi tar det lugnt med bad och promenader och njuter med våra vänner. Efter sammanfattningen ovan är beslutet att låta honom somna in inte främmande…..Sorgen är ett faktum och livet blev helt plötsligt väldigt tungt och tomt 😦

Augusti
Bloggen blir något tyst och tom och känslorna svajjar. Jag väljer att inte starta upp något eget företag utan börjar att plugga efter gått arbetslös någon månad. Jag får förfrågan om jag vill testa att tävla Mille som jag tackar jag till och vi avverkar några träningar innan tävlingsdax som slutade med ett ok resultat 🙂

September
Bloggen är väldigt tyst, men jag, mor och far åker upp en helg till Stockholm där jag går en kurs i flockdynamik. Kul och lärorikt! Skolan är väldigt intensiv och all ledig tid går åt till att plugga.

Oktober
Återigen händer inte så mycket på bloggen, men desto mer sker i livet. Syster får tillökning i familjen, en liten Tess 🙂 Jag kämpar med skolan med en massa inlämningar och prov. Jag gör högskoleprovet för första gången som kändes OK. En del partajande och umgänge med goa vänner när tiden finns till.

Tess
November
Otroligt mycket plugg och tiden är knapp till annat. Går på en del bio med klasskompisarna bara för att få lite annat att tänka på.

December
Sista månaden på året, året som har varit bland det tyngsta jag varit med om. För tillfället har jag jullov som är rätt skönt. Jag överlevde terminen och klarade nästan av alla ämnen och mest nöjd är jag över betyg A i biologin 🙂 Det jag är gladast över att ha klarat är ändå fysiken där jag går ut med ett E! Tyvärr fixade jag inte matematiken, men kommer att läsa samma kurs igen nästa termin. Hamnar på efterkälken tack vare detta om man ser till helheten och framtida studier, men den gör egentligen inte så mycket då jag bara stärvar efter ett godkännande, då det i sin tur höjer mitt medelvärde i helhet.

jul

Vi har hunnit fira jul som var väldigt trevlig. Min moster hade med sig sin fyrbening Charlie, en 6 månader blandras som var väldigt härlig i temperamentet. Vi hade julklappsspel där jag drog till mig en vuxenmålarbok som jag länge gått och trånat efter 🙂 Så nu har man skaffat sig ytterligare ett beroende 😉 Ingen snö att tala om har kommit detta året som är lite tråkigt på ett sätt, men som på ett annat har varit gott då jag och far har fått cyklat en del. Skönt att komma ut emellanåt när mest av tiden i dagsläget tillbringas inomhus.

Nu är det inte många timmar kvar på detta året och det är dax att göra det sista på efterrätten som blev min uppgift i år. Vad nästa år har att erbjuda är väldigt ovisst, spännande på ett sätt men lite oroligt på ett annat. Är ju rätt van vid det här laget att inte veta vad som komma skall eller vad jag skall göra för den delen heller, men vi börjar med en till termin i skolan som det ser ut nu i alla fall 😉

Önskar alla ett förhoppningsvis gott nytt år!

Update om dåtid, nutid och framtid

Här har det tyvärr inte vart så mycket liv på sistionde, det har dels berott på att inloggning på bloggen har strulat, men också p.g.a tidsbrist. Idag är det exakt 4 månader sedan som Eros fick somna in 😦 Sorgen och saknaden efter honom finns hos mig varje dag och tårarna kommer titt som tätt. Det är märkligt hur rutiner och vardagen förändras snabbt. Jag saknar all hundträning och alla tävlingar och gemenskapen som hunderiet innebar. Att komma hem till en ”tom” lägenhet där ingen glatt kommer och möter en vid dörren gör att man ständigt blir påmind om att någon fattas. Det kommer att ta tid det här känner jag, men det får det helt enkelt göra.

Något som håller sorgen i schack under dagarna är skolan, som nu börjar lida mot sitt slut 🙂 Vi har räknat ut att om ca fyra veckor har vi hunnit med 17 st prov, två större inlämningar, en gruppredovisning och ett tiotal labbrapporter på ca 4 månader. Det har varit några galna månader där man oftat undrat vad man har gett sig in på, men vi är ett gott gäng som stöttar varandra och kompleterar varandra bra som gör att vi håller oss flytande 🙂 Det har varit många timmars café häng ihop inför provplugg, då skolan kräver minst lika många timmar plugg utanför skolan som i, utekvällar, quizkvällar och biokvällar för att bryta av studierna och göra nått annat ihop. Snart är vi i mål allihopa! Tyvärr ligger jag lite pyrt till i matten, så får se lite hur fortsättningen blir nästa termin. De starka ämnena är i dagsläget biologi och kemi, vilket känns kul!

Utöver skolan har det hunnits med en hel del, bland annat en julkonsert med Carola och cykelturer med far, där en gammal promenadslinga går att cykla/gå trots nytt vägbygge 🙂  Mina hälar är fortfarande riktigt dåliga och jag har antagligen fått min remiss skickad till fel avdelning, så nu måste jag jaga sjukgymnasten jag har varit hos för att se vad hon skrev i remissen. Fruktansvärt tröttsamt är det och sjukvården ger jag inte mycket för, men då jag måste få hjälp är det väl bara till att fortsätta ringa och sitta i telefonköer, för mitt mål är att någon gång kunna gå igen utan att ha ont.

Målet med basåret som jag nu läser är att i framtiden kunna söka in på någon intressant utbildning, då man med åldern och krämporna i kroppen har insett att man behöver ha ett ”ordentligt” jobb om man skall kunna överleva någorlunda bra utan att bränna ut sig. Jag har även för några veckor sedan gjort högskoleprovet för första gången där resultatet skall visas nu på måndag 🙂 Jag har inga förväntningar på det utan ville få erfarenhet och känna hur det kändes, då jag har tänkt att göra det till våren igen. Förhoppningsvis hjälper det mig att utöka mina chaser till att få en plats på någon högskoleutbildning framöver 🙂

Sist men inte minst har vi även fått utökning i familjen. Syster fick en liten Tess för några veckor sedan som växer så det knakar 🙂 Tiden går riktigt fort nu och nästa helg är det första advent! Förhoppningsvis dröjer det inte lika länge till nästa inlägg görs när jag nu äntligen kan komma in och skriva igen 😉

Två veckor har passerat och det dyker upp ljusglimtar

Då har två veckor gått sedan man sist hörde tassandet på natten när han gick ifrån soffan och kom in och lade sig i sin säng jämte min säng. Saknaden kommer i full styrka emellanåt och jag blir så trött och ledsen och på köpet får jag huvudvärk, något som jag väldigt sällan har. Vissa dagar är tyngre än andra, men det är bara att bita ihop och göra det bästa av situationen. Finns liksom inte så mycket annat att göra åt det. Så, jag försöker sakta men säkert jobba mig framåt, men bryter ihop emellanåt och minns, gråter och saknar efter att få röra vid honom ❤

Tills vi ses igen ❤

I dag började morgonen med telefonsamtal till arbetsförmedlingen där jag sa upp mitt starta eget bidrag för att officiellt bli student den 17 augusti 🙂 Det känns riktigt kul, men lite skrämmande, då det inte är mina starkaste ämnen direkt 😉 Fast förhoppningsvis gör åldern och erfarenheter en lite mer förstående mot när man var 16 år 😉

Dagarna har för övrigt fyllts på med en del aktiviteter. Har lyckats ta mig till simbassängen en gång och även gymmet en gång och jag hoppas på att komma in i lite mer rutiner när jag fått schemat. Sen har det blivit en del fikaträffar med vänner, utgångar och allmänt härligt häng med syster! Skönt att komma ut från lägenheten som jag annars tillbringar väldigt mycket sittandes tid i. Detta för att mina fötter mår drastiskt mycket bättre och jag tror att de för första gången på två år verkligen får vila och chansen att läka. Att hjärnan sen tycker det är galet tråkigt är en annan femma 😉 Tänker helt enkelt att det är nu jag har möjligheten att vila och att sen i framtiden kan få fungerande fötter igen.

Det behövs faktiskt redan den 22 augusti då jag har fått förtreoendet av min vän Caroline att springa agility med hennes shelite Mille 😀 Ska bli så galet kul att få köra agility igen! Vi hoppas att vi hinner få till lite träning innan dess. Eftersom det är en klass 3 hund och jag endast har tränat på sådana banor förut så kan det vara bra att få känna på både banor och hund lite innan tävlingsstart 😛

Trots att känslorna svajar så känns det ändå kul att ha massa roliga saker att se framemot. Det känns nästan som ett måste för att ta sig ur sorgen och för att kunna se tillbaka med glädje på alla fina år vi ändå fick ihop, även om jag gärna att fått bra många fler. Nu är det snart sängdax då jag skall till mormor imorgon för mat och umgänge, alltid lika trevligt!

En vecka utan några måsten

Det blev en enormt stormig vecka förra veckan i många avseenden. Idag är det exakt en vecka sedan som min älskade vän fick somna in och det känns fortfarande overkligt. Jag har hållit mig sysselsatt alla dagar sen jag lät han somna in så idag börjar jag må illa av trötthet. Jag har inte velat vara hemma utan har hälsat på mormor, Eros uppfödare, varit på stan flertalet gånger med både vänner och syster Jenny och idag har jag varit i Göteborg och hälsa på en gammal kollega som jag inte sett på 2 år. Jag har många fina vänner omkring mig som hojtar och skriver och drar ut mig på saker som hjälper mig att skingra tankarna och det betyder mycket ❤

Jag har röjt bland alla hundgrejer (slängt två stora sopsäckar, skänkt en hel korg, en påse och lagt lite nere i källaren) och ändå har jag en del saker kvar att gå igenom. Helt galet hur mycket man samlar på sig genom åren! Har ju funnits tre hundar i familjen så har gått igenom både omplacering (fruktansvärt jobbig upplevelse) och avlivningar så inte konstigt att man har samlat på sig. Jag har valt att röja redan nu fast allt är väldigt färskt, men det är för att det gör ont att se hans sovplatser och leksaker liggandes överallt.
Nu har jag endast hans tre halsband och långa koppel kvar som har tillhört honom rent fysiskt, men sen har jag honom på sten, på tavla, i halsband och på mitt ben ❤

Kvällar och nätter är tyngst och jag gråter mig oftast till sömns, men det känns som att kroppen börjar få nog av allt gråt, så förhoppningsvis skall jag snart kunna lägga mig utan några tårar. Tiden och dagarna knallar på som vanligt och jag får nu börjar scrolla neråt för att hitta bilder på honom i min telefon 😦 Har tagit nästan ett kort om dagen i 7,5 års tid och nu fylls dom inte på och det gör ont!

Framtiden tränger sig på fast man inte känner sig färdig och 6 månaders planer om att starta upp ett eget mobilt hunddagis i Borås läggs åt sidan, då jag istället kommer att läsa ett naturvetenskapligt basår som börjar i augusti 🙂 Det känns bra att veta hur det kommande året ser ut och mina fötter behöver den ordentliga vilan. Jag hoppas även på att komma igång att simma och gå på gym igen (kan behövas efter dessa veckor med bara mat och dryck 😉 ) för att få ordning på all smärta som finns i kroppen efter alla motgångar de senaste månaderna. Ett nytt kapitel är påväg att ta sin början och förhoppningsvis blir det ett bra sådant!

För alltid i minnet ❤